Rubriken får det att låta som att något allvarligt har hänt, men nejdå! Så hemskt är det inte, inte för er. Men för mig.

Här hemma i lilla Björkvik har det stått en väldigt gammal lada som jag personligen har tyckt varit fin precis där den har stått och perfekt att fota mot. Ladan har alltid varit en plats att gå till om man fick torka om var man skulle fota. I alla tider har jag fotat där, och jag tror dom flesta personer jag ens har fotat har fastnat på bild just vid ladan, kanske inte mot precis samma vägg, men vid ladan. När jag har behövt tid för mig själv har jag alltid gått dit och satt mig för att titta ut över sjön precis nedanför. Min älskade lada. Dom har nu plockat ner alla ytterväggar på ladan och jag har hört rykten om att dom ska riva den, vilket gör lite ont i mitt hjärta.

Bilden på Max i förra inlägget är taget i ladan i helgen när vi smet in genom dem öppna väggarna.